Schaktmassor 2026: nya 15 kap. miljöbalken och kravet på mottagarkontroll

Den 1 juli 2026 ersattes hela 15 kap. miljöbalken. För dig som gräver, kör eller tar emot schaktmassor är det en förändring som spelar roll i vardagen: kravet på att kontrollera vem som tar emot avfallet står numera i lagen, och det är direkt kopplat till om du blir av med ansvaret eller inte.

Den här artikeln går igenom vad som gäller — utan juridiksvenska.

Först: är massorna avfall?

Allt du gräver upp är inte avfall. Undantaget i 15 kap. 3 § miljöbalken säger att icke-förorenad jord och annat naturligt material inte är avfall om materialet

• används i sitt naturliga tillstånd,
• för byggnads- eller anläggningsändamål,
• på den plats där arbetena utfördes, och
• utan att det uppstår olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Alla fyra villkoren måste vara uppfyllda. Två saker brukar ställa till det:

"I sitt naturliga tillstånd." Massorna får inte ha behandlats. Sortering och avvattning brukar accepteras — krossning, siktning i flera fraktioner eller inblandning av bindemedel gör det till en behandling.

"På den plats där arbetena utfördes." Här missförstår många och tror att det betyder samma fastighet. Så är det inte. Med platsen avses projektområdet, som mycket väl kan sträcka sig över flera fastigheter och flera mil — till exempel ett vägprojekt. Massor som grävs upp i ena änden av projektet och används i andra änden kan alltså vara undantagna. Men körs de till en helt annan plats, till ett upplag eller till en anläggning, är de i normalfallet avfall.

Är massorna förorenade är de avfall. Punkt.

Om massorna är avfall: du måste kontrollera mottagaren

Enligt 15 kap. 27 § miljöbalken ska den som yrkesmässigt lämnar över avfall kontrollera att mottagaren har de tillstånd, godkännanden eller registreringar som krävs för att ta emot och hantera avfallet.

Kontrollen ska göras "på det sätt som skäligen kan begäras". Vad som är skäligt beror på avfallets mängd och farlighet, men i praktiken innebär det att du ska kunna visa vad du kontrollerade och när.

Kontrollen sker i två led

Lämnar du avfallet till ett åkeri, en förmedlare eller någon annan mellanhand räcker det inte att kontrollera dem. Du ska kontrollera både

1. transportören — att åkeriet har tillstånd eller anmälan för att transportera avfallet, och
2. den slutliga mottagaren — att anläggningen har tillstånd, anmälan eller registrering för just den avfallstypen.

Ett åkeri som bara transporterar avfall på någon annans uppdrag behöver däremot inte självt kontrollera mottagaren. Det står uttryckligen i 15 kap. 27 § tredje stycket: transportören ska köra till den plats som uppdragsgivaren eller en myndighet har anvisat, och ansvaret för att kontrollera den platsen ligger kvar hos dig som lämnar ifrån dig massorna.

Två saker är värda att hålla isär:

• Kör du dina egna massor? Då är du avfallsinnehavare, inte transportör på uppdrag. Kontrollplikten gäller fullt ut. Många mindre entreprenörer och åkerier är båda delarna i samma jobb.
• Är mottagaren kommunen, eller någon kommunen har anlitat? Då behöver ingen kontroll göras. Det är ett uttryckligt undantag i 27 § andra stycket, och det är den regel som ibland förväxlas med undantaget för transportörer.

Vem som anlitar åkeriet spelar också roll för när ansvaret släpper. Anlitar du själv transportören stannar ansvaret hos dig tills anläggningen faktiskt tagit emot massorna. Har mottagaren anlitat transportören går ansvaret över redan när avfallet hämtas — förutsatt att kontrollen är gjord.

Vad händer om du inte gör kontrollen?

Det här är kärnan i förändringen. Enligt 15 kap. 30 § miljöbalken går ansvaret för avfallet inte över till mottagaren om den föreskrivna kontrollen inte har gjorts. Då ansvarar både den nya och den föregående avfallsinnehavaren för att avfallet blir fullständigt behandlat.

Med andra ord: lastbilen kör iväg, men ansvaret stannar hos dig. Visar det sig ett år senare att mottagaren inte fick ta emot massorna, eller att de hamnade i ett olovligt upplag, kan du fortfarande bli ansvarig.

Att lämna över avfall till någon som saknar de tillstånd som krävs är dessutom straffbart.

Praktisk checklista innan lasset går

• Har mottagaren tillstånd, anmälan eller registrering för avfallstypen? Begär in beslutet, inte bara ett muntligt besked.
• Stämmer avfallskoden i beslutet med det du faktiskt skickar?
• Gäller tillståndet? Kontrollera ev. datum.
• Har åkeriet transporttillstånd eller anmälan?
• Har du sparat underlaget — daterat och kopplat till projektet?
• Kan du ta fram det om två år, när tillsynen frågar?

Sista punkten är den som brukar fallera. Kontrollen görs ofta, men den dokumenteras sällan. Och det är dokumentationen som är din bevisning.

Vanliga missförstånd

"Vi har alltid kört till samma grustag, det är ingen fara." Ett tillstånd kan ha ändrats, gått ut eller aldrig ha omfattat den avfallskod du skickar. Kontrollen ska göras löpande, inte en gång som sedan gäller för alltid.

"Massorna är rena, så det gäller inte oss." Rena massor är bara undantagna om alla fyra villkoren i 3 § är uppfyllda. Körs de bort från projektområdet är de avfall även om de är rena.

"Åkeriet fixar det." Kontrollplikten ligger hos den som lämnar ifrån sig avfallet. Åkeriet är dessutom ett av leden du själv ska kontrollera. Ibland kan man ju som företag vara båda delarna om man både ansvarar för avfallet/massorna och transporterar massorna.

Så här hjälper Effektia Workspace

Vi bygger just nu en funktion för avfallsmottagarkontroll i Effektia Workspace. Du skickar en förfrågan till mottagaren, de svarar via en länk utan att behöva logga in, och svaret låses och arkiveras på projektet. När tillsynen frågar tar du fram det på några sekunder.

Funktionen lanseras i höst.

---

Artikeln är en översiktlig genomgång och ersätter inte juridisk rådgivning. Hänvisningarna avser 15 kap. 3, 5, 27, 30 och 31 §§ miljöbalken i lydelse från och med 1 juli 2026.